Små små små motstånd...

Jag försöker blogga en gång om dagen, det är mitt mål iallafall. Inte för att jag måste men för att jag vill. Bryr mig faktiskt inte om jag har tusentals, hundratals eller tiotals läsare per dag, eftersom jag inte vet vilka ni är (snålisar som aldrig kommenterar) så ger det mig ingen press.

Jag vet bara att ni är ett gäng som läser det jag skriver och lyssnar på den musik som jag lägger upp, och det gör mig glad! Glad som fan! Men ibland möter man på små små små motstånd... Let me explain...

Hanna, min flickvän (som jag bytheway diggar stenhårt) är ett sådant exempel ibland. Hemma hos henne så gäller "hennes regler" tydligen...(väldigt fascinerande o se hur hon långsamt förvandlas till en diktator) här är ett utdrag ur Hannas Lagbok; Kap 3, paragraf 1-9:

"Du ska icke sitta framför en dator för då känner jag mig ensam och jag behöver uppmärksamhet hela tiden. 

Du ska icke befinna dig i ett annat rum där inte jag befinner mig i för då blir jag ensam igen. 

Du ska sitta tyst och göra mig sällskap medan jag gamar i mig middan och läser veckorevyn. 

Du ska icke röra din mobil för då känner jag mig åsidosatt och ensam igen. 

Du ska icke skälla ut mig för jag gör aldrig fel. 

Du får icke titta på fotboll för jag har ingen egen fantasi att hitta på saker (om du inte köper choklad till mig). 

Du ska alltid klia mig på de ställen jag säger att du ska klia mig, annars blir jag sur. 

Du får icke somna fören jag värmt mina frusna händer på din redan uppvärmda kropp. 

Du får aldrig någonsin bli sur på mig, för då jäv..."

Kort och gott så vet ni nu varför jag inte bloggar vissa dagar, det betyder att jag befinner mig hemma hos min älskade och underhåller mig själv. Men jag erkänner, du ÄR min bättre hälft och du är mitt lilla sär-barn, du och Ida.

Förmodligen så kommer jag få en feting utskällning för det här inlägget men glöm inte mina vänner, jag gör det för er!! Förneka aldrig sanningen! Haha!

Jag slänger upp lite tung musik på kvällen sen, nu får ni nöja er med Swedish House Mafias senaste klipp, Memories of Miami 2011, gåshud på det, tack!