DJ Francisco: Summer fucking Burst!

Nästan exakt en vecka sen senaste uppdateringen, och det av förklarliga skäl, en blandning av mycket jobb och hård baksmälla. Jo juste, jag plus sällskap var ju på den så kallade Summerburst i lördas, och jag vet inte riktigt om det går att beskriva med ord om hur det var men jag gör ett försök...

Tänk er den varmaste dagen på året, hitills. Tre väldigt bra vänner som råkar vara DJ-kollegor och tre underbara tjejer som sällskap. Tänk er nu att de flesta som går omkring dig ska på samma festival så snacket hörs hela tiden. Prova nu att komma fram till Stadion och se en (utan att skämta) 300m lång kö till den "vanliga" entrén. Man blir lite fundersam om det är där vi ska stå. Icke sa nicke, vi hade VIP biljett och en egen entré...

Väl inne så tänker du dig en folkmassa på några tusen som senare skulle bli ca 13 000. Vi lokaliserar våran VIP-läktare och visar kaxigt upp våra band och blir välkomnade in. Vem möter vi där om inte min Flonko-Fru, Izabelle Kostic med sällskap, i det här läget kändes det som att inget kunde toppa dagen. Nåja, jag gick ner till baren och beställer en flaska rosé (eftersom det faktiskt var gott och de inte serverade sprit fören 20.00). Ställer mig framme vid stängslet som är ca 20-25 m från scen, ljudet bara dånar från den som nu spelade och man analyserade bara allt fortfarande och fattade mest ingenting...

Tills musiken stängdes av och en väldigt porrig och trevlig röst från högtalarna sa "...presents Summerburst, the summer starts here, with... Dada Life...". Sen var det bara att åka. Klockan var 16.00 och Dada Life hade bestämt sig för att bedriva snusk med våra öron med hjälp av sin musik. Det var heeeelt stört. Aldrig sett något kaxigare, bättre och tyngre! Min första av många ståfräs fick jag när jag helt otippat fick höra den här ur högtalarna...

Då fick jag gåshud på alla ställen på kroppen. På riktigt. Insane.

Som om det inte vore nog med det och när Dada extasen hade lagt sig så fortsätter kvällen med att John Dahlbäck kliver fram och visar att han också faktiskt kan, jävlar, som ni läst tidigare så var det hans musik som typ fick mig att digga house, så den akten va extra nice och lyssna på. Dagen blev snäppet bättre när Dahlbäck och Albin Myers stog nedanför oss i VIPen och minglade, bild på det, jatack! Juste, han hade ju världspremiär på vissa låtar... den här exempelvis som inte alls gav mig ståfräs (igen!)

Sen blev det många kisspauser och roséflaskor emellan där. Sebjak och Prydz gjorde det grymt också, speciellt när Eric drog på Pjanoo som sista låt, tror ni Stadion dåna?

MEN, mest jubel och tryck blev det såklart när den där porriga rösten återigen presenterade Summerburst, fast denna gång med Avicii. 13 000 pers skriker och höjer händerna i luften, skål. Då va vårat sällskap som gladast och fullast, mycket känslor hade brustit ut och nu var det Aviciis tur att trösta oss, vad gjorde han det med? Jo, Levels. Obeskrivligt.

Efter att ha studsat, vält typ tre drinkar och ejakulerat fram mitt tredje ståfräs för dagen så avslutades kvällen med David Guetta. Om jag ska vara helt ärlig så trodde inte jag så mycket på honom. Men han var faktiskt över förväntan, dels stämningen oslagbar och framförallt när han mixar in små acapellas som lyder "I'm David Guetta Bitch!", då smällde det till, fyfan, återigen, obeskrivligt.

Ingrosso tidigare iår va fett. Men det här blir svårt att överträffa. Tack som fan!